Det känns som jag sitter ner och skriver ett brev, och helt olikt är det inte.

I år skedde en stor förändring i mitt liv, antar att fler råkat ut för det. Men för mig var detta första gången någonsin. För första gången någonsin famlade jag i mörker och visste inte om jag skulle klara mig ur detta. Hela min framtid rasade, och jag var tvungen att bygga upp en ny. Att jag har mått så här är ingens fel, man kan inte styra vad man känner. Jag valde att älska som det skulle vara för evigt, utan att hålla tillbaka nånting "just in case", och det är ett pris man får betala när det tar slut. Men hade jag kunnat göra om det så hade jag inte ändrat nånting, för det var värt alltihop! Och jag måste tacka dig för att du försökte göra det så bra som möjligt, jag vet att det har varit jobbigt för dig också, och jag vet att du inte ville såra mig, och jag tackar för att du kämpat för att visa att jag är en viktig människa i ditt liv. Att vi fortfarande är vänner visar att vi hade nått unikt, mer än förhållande, ett mycket starkare band än så.

Men trots detta så har jag ju mått väldigt dåligt. Och det finns vissa som jag inte hade klarat mig utan, som har hjälpt mig enormt mycket !


Först är jag otroligt tacksam för alla som började ta upp kontakten med mig igen, och som satt med mig halva nätterna på msn. Folk som skrev jättefina sms till mig, folk som skrev fina saker på facebook. Ni gav mig självförtroende till att tro att jag kan klara mig själv.

Tjejerna på jobbet, ALLA tjejer! Ni har varit helt otroliga! Att kunna komma dit varje dag och känna en sån trygghet, att alltid ha någon att prata med, att veta att ni bryr er och finns där. Ni är helt underbara och jag hade inte klarat det utan er!

Sen finns det några som har varit extra underbara, som har ställt upp helt och hållet, ovärdeliga vänner!

Emelie: Du gick hem till mig för laga mat så jag skulle äta något. Du gav mig mysiga övernattningar och filmkvällar, du ställde alltid upp ! du visste vad jag behövde och gav mig det. Ingen är som du emelie!

Sandra: Du visade att vår barndomsvänskap var starkare än några års groll. Du visste att jag behövde en vän och ställde helhjärtat upp! Vi behövde varandra mer än vi trodde :) Jag tackar för allt kul vi haft tillsammans!

Erika: Ingen har förstått mig som du, med dig har jag kunnat prata om allt!! Du har bara funnits där och hjälpt mig så mycket mer än du tror! Du är bäst !

Ronja: Ja, vad ska jag säga. Vad skulle jag gjort utan dig? Du har bara totalt funnits där för mig hela tiden, byggt upp min styrka mentalt, fått mig att träffa nya människor. Fått mig att må bra helt enkelt.

Nattis: Ingen är som du Nattis ! 30 mil är inget som hindrar oss. Och att du sitter och gråter i telefonen när jag gråter visar att vi verkligen är tvillingar. Tack för att jag har fått komma upp så mycket och tack för att du finns!

Jag hoppas ni förstår hur otroligt tacksam jag är för allt och hur mycket ni har gjort för mig. Nu är det julafton och Kalle Anka har precis gjort sitt. Snart är det ett nytt år och en ny start, och jag känner mig starkare och starkare. Jag känner att jag kan klara mig själv och att jag mår bättre och bättre :) Egentligen skulle jag kunna skriva hur länge och hur mycket som helst, men orka sitta här och bli deppig och sentimental. Nu blickar jag bara framåt !

Så jag vill önska er alla en God Jul och ett underbart Nytt År. Tack för att ni finns, jag hoppas ni förstår hur viktiga och värdefulla ni alla är ! ♥